.

Tjena mittbena.
Ikväll sitter jag hemma hos Sebbe och tjurar. Tjurar för att jag är i Stockholm
och kollar på film när jag hade kunnat dricka öl och hittat på bus. Men jag var
inte sugen tidigare idag och nu är det försent. Eller nej, det är inte försent.
Men det går liksom inte, Sebbe har ingen hårfön och jag behöver duscha.
Håret (som för övrigt är jävligt tjockt) hinner inte torka. Och ja ..

Nu sitter jag här hur som helst, kollar på tv och får mig en tankeställare;
- varför är merparten kriminella män?

Ligger det något i mannens psyke som framkallar detta beteendet?
Kanske det har med testestoron att göra precis som att det påverkar
mäns tendens till att vara mer våldsbenägna än kvinnor.
Jag vet inte alls, eller jo. Jag skulle kunna sitta här och spekulera kring det.
Fast det har jag inte lust till just nu.

Imorgon är det Kent som gäller, och Sebbe har inte skrivit ut biljetterna ännu.
Vilket ger mig lite panik, den jävla slackern. Ser i och för sig inte fram emot
konserten så mycket. Tycker inte om Kent på samma sätt som jag gjorde förr,
gillar inte deras "nya sound" så att säga. Men i vilket fall som helst, så vill jag ju gå.
Får tjata på Sebbe och se till att det är det första han gör imorgon bitti!

- vi måste lära känna varandra bättre

Så känns det faktiskt. För fy farao (som mamma brukar säga) vad jag mår sämst.
Bakis utav helvete, sug min kuk. Ska möta upp Robin och hans typ tjej på stan
men jag orkar inte resa mig upp ur sängen.

Nu ringde jag och sa att jag inte orkade, dåliga mig. Förra gången jag var i
Stockholm sågs vi inte heller. Men ja, det kommer fler tillfällen!

Trevlig kväll igår hur som helst. Förfestade i Sollentuna och sen begav vi
oss till Harry B. Och nu orkar jag inte skriva mer. Ska ta och snarka vidare.


zZzz ..

So long fuckers, nu drar jag till Stockholm. Eller okej, jag drar imorgon vid 11.
Men palla blogga då?

Idag har jag varit duktig, har hunnit med en sväng ner på polishuset för att lämna
in bevismaterial ifrån misshandeln. Hann tvätta en massa samt säga hej till gubbarna på
Arbetsförmedlingen. Tänk vad mycket nytta man kan få gjort av att stiga upp i god tid.
Det ska jag börja med!

Blir lätt att man vänder på dygnet som arbetslös och sover bort halva dagarna.
Men nu ska det bli ändring på det. Kirre kirrar kirret.

/kåv-åke

Suck. Opepp. Idag är en inåtvänd dag.

Hur som helst,
kanske någon som kan hjälpa mig att svara på en fråga jag har funderat länge på.
Varför nopprar vissa kläder? Och finns det någon man kan göra för att få dem att inte noppra?
Är det månn tro så att jag är dålig på att tvätta?

Nej så kan det inte vara, jag är grym på att tvätta.
Däremot är jag inte riktigt lika grym på att göra det ofta.
Mitt tvätthögsberg växer sig högre och högre ..

Man spränger ju berg med dynamit, fungerar det även på tvätthögsberg?
Vore skönt att bli av med det.

.. eller? Igår fick jag veta att min vän Martina ska gifta sig. Glad som fan för henne
såklart. Men samtidigt känner man sig gammal på något vis. Nu börjar mina polare gifta
sig - och jag har inte ens haft ett seriöst förhållande. Inte ett förhållande som varit seriös
i min mening i alla fall.

Känner mig dock inte stressad på något sätt. Vet knappt ifall jag vill ha ett förhållande.
Jag vill nog ha det men samtidigt passar det inte in i mitt liv just nu ifall man ska tänka
realistiskt. Men egentligen, hur ofta tänker man realistiskt när det gäller kärleken?
Vi får se helt enkelt. Kommer den så kommer den.

Tänkte jag skulle skriva en liten lista över vardagsproblem, riktiga i-landsproblem.
Här är några;

- Att få tvål i munnen när man tvättar sig i ansiktet.
- När man vill se film men inte kan bestämma sig för att utbudet är för stort.

Okej, nu kommer jag inte på fler. Fortsätter på listan en annan gång.
Tjing.

Jag fick för mig att göra ett sånt där videoblogg-inlägg i fredags. Tänkte väl
att när man ändå är så pass fjortis att man har en blogg kan man likaväl vara
lite fjortis till. Glömde hur som helst att lägga upp det då, så jag gör det nu
istället.

För övrigt mår jag sådär idag. Ungefär som alla andra dagar.
Är det värt att gå och hoppas på att det ska bli bättre?

Gud, uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt
Att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer

Jag säger och använder ordet "gud" och "herregud" rätt mycket för att vara den jag är. 
En antireligiös tjej som gått ur Svenska Kyrkan och finner det tragiskt att söka tilltro
till någonting vars exsistens inte går att bevisa.

För övrigt; sorry för att jag inte uppdaterat på ett tag. Inte för att det är så många som läser
denna satans bloggen, så det är väl ingen större förlust I guess.

Finns inte så mycket mer att tillföra, jag har inget att säga. Inget att dela med mig av.
Jag känner mig meninglös just nu, som en ambassad som saknad sitt land.

Hej då.

HAHAHAHA, åh. Jag borde sova nu, men milda matilda!
Det är såhär; känner en kille som känner en kille som har världens mest klockrena blogg.
Och framför denna har jag fastnat. Snubben är så jävla dryg att det är underbart.
Hoppas jag får träffa honom imorgon.

Men nu, cirre och sen dyka ner i sängen.
Tjing.

Vaknade drygt för en halvtimme sedan över att mobilen ringde. Det var en polis.
Första kontakten dem tagit med mig sedan jag polisanmälan om misshandeln.
Det var jobbigt och svårt att prata om, men överlag minns jag allt som att det hade
hänt igår. Jag hoppas verkligen på att det kommer hända något, det är inte okej
att hoppa på någon oprovocerat. Och sannerligen inte just försvarslösa mig som
bara bölar. Du kommer att få ditt straff.

Jag vaknade ur en dröm och den kom till min tanke efter att vi hade lagt på.
Drömmen utspelade sig i Jönköping på en slags krog/frisörsalong. Skumt.
Jag strulade runt med karaktären Göteborgaren i filmen "Hata Göteborg" och
sedan dyker Herr Göteborg upp. Himla massa Göteborg det blev, och nu skrev
jag ett till. Göteborg x4 och nu ggr 5 eftersom jag skrev det ännu en till gång.
Hur som helst, Herr Göteborg kom till "festen" och förklarade för mig att anledningen
till att han inte hört av sig var för att han hade blivit stum. Han var fortfarande
stum då han förklarade det, fråga mig inte jag förstod honom.

.. Sen minns jag inte så mycket mer. Men på något sätt så kändes det skönt att få
se honom igen. En sista gång. Även om detta bara var en dröm så fick ändå ett slags
svar på varför det blev som det blev. Nu kan jag äntligen släppa detta.

Tror jag ska lägga mig en liten stund till. Kanske drömma om någon annan.

Herr Göteborg. Han lever, han har inte dött. Inte för att jag bryr mig längre.
Inte alls.




- it's all in my hands