.

Idag inträffade något som jag fruktat en tid. Något som jag visste en dag skulle ske.
Vi stod öga mot öga; jag och misshandlaren. Hennes blickar trängde rakt igenom mig.
Tjejen som två månader tidigare utan hämningar sparkat och slagit mig alldeles blå.

Jag blev som förlamad, stel i kroppen. Det är nog faktiskt få gånger jag har
varit sådär rädd. Jag brukar sällan bli rädd, åtminstone inte i den bemärkelsen.

Jag känner mig inte längre trygg här.

- håll mig hårt, genom regn och blåst. håll min hand och säg att allting kommer att bli bra.