.

Kristina Ingrid Therése Johansson.

Det är såhär hon ser ut egentligen, under all jävla yta, under allt jävla smink.
Hon har små ögon och brukar likna sig själv vid en kines. Hon har dålig hy och
konstig näsa med en knöl som man se i profil. Hennes läppar är ännu konstigare;
likt en negers med en plutt på. Och utan att överdriva är hon jävligt lång, hon vet att
många skulle döda för att vara så lång som hon är. Men Kristina vill bara vara liten
och nätt, kunna krypa in i någons famn och beskyddas mot allt ont.

Men Kristina kan försvara sig själv. Åtminstone till ytan. Innerst inne är hon skör,
försvarslös och osäker. Hon drömmer om att han ska komma. Han den där. Drömmen.
Att han ska föra henne långt bort, till någonting bättre. Fjantigt. Kristina är rätt fjantig.

Kristina Ingrid Therése Johansson; det är jag.
I mina egna ögon duger jag inte, i era ögon duger jag inte.
Men i drömmarna duger jag, så låt mig vara fjantig. Låt mig drömma.



- Jag vet, den är mörk och man ser inte så mycket.
Men i ärlighetens namn är det heller inte så mycket att se.


is it true that happy people never fantasize?