.

Andra inlägget för inatt. Ville bara meddela det så att ni inte missar det första.
Det är i och för sig riktat åt en viss person som knappast lär läsa det.
Vilket inte heller är meningen egentligen men detta är ett sätt för mig att avreagera mig.
Skitsamma, jag vill inte tänka på det där mer, trots att jag vet att jag kommer att göra det.
Åtminstone för en tid. Nu tänker jag hur som helst berätta för er om min internetkärlek;

Låt oss kalla honom "E". E som i extas.
Jag minns inte riktigt när eller hur vi fick kontakt. Troligen var det vid denna tiden
för drygt ett halvår sedan. Vi har haft sporadisk kontakt sedan dess. Efter varje tillfälle
etsar sig denna mannen fast. Hans sätt att skriva, hans sätt att vara. Eller kanske man ska
välja att kalla det min illusion av hans sätt att vara. Denna mannen kommer aldrig att bli
mer än en illusion för mig, han kommer aldrig att bli mer än en sporadisk kontakt.

Men ..
Ibland så låter jag mig själv önska att han vore mer än en illusion.
Ibland så drömmer jag om en vårdag i Malmö vid kanalen.
Ibland så hoppas jag på att han då skulle sitta där brevid mig.

Vi skulle röka våra billiga cigaretter, prata om musik, politik och livet. 
Han skulle ta i mig och se på mig som ingen annan.
Han skulle röra vid min själ.
Som ett yrt lyckorus, ett naturligt extatiskt skeende.

Verklighetens "E" är 27 år gammal, börjar bli lite småfet och har flickvän.
Denna internetkärlek tillhör inte min verklighet, och även om han skulle göra det
så skulle han aldrig kunna leva upp till min illusion utav honom.

Undrar vad han gör nu. Han sover nog, det ska jag också göra. Nu är det färdigflummat.
God natt E som i extas. God natt alla ni andra.

- Make your siren's call. Sing all you want.