.

Jag beundrar många. En utav dem är Alex Schulman och det jag främst
gillar med honom är hans rapphet. Hans förmåga att säga vad han tycker
utan att egentligen inte tänka så mycket över konsekvenserna. Eller allt
han gör är kanske medvetet, vad vet jag. Men jag gillar det ändå.

Säger däremot inte att jag håller med Alex på något sätt.
Vi två är nog ganska olika när det gäller åsikter.

Jag önskar att jag hade samma förmåga som honom att uttrycka mig.
Visst, jag älskar att skriva och prata. Men, vad mina texter har för
kaliber har jag faktiskt ingen aning om. Det enda jag vet är att jag
har ett stort behov av att uttrycka mig; att tycka till om saker och
att dela med mig utav mina känslor och funderingar.

Jag är rädd för att det behovet kommer växa sig ännu större än
det redan är och att jag kommer sluta olycklig om jag inte får möjligheten
att vädra av mig i den mån jag behöver. Kanske är sjuksköterskeyrket inte
rätt för mig ändå? Jag finner det väldigt givande att hjälpa människor i nöd,
men hur ska man vara till någon nytta ifall man själv inte mår bra?

En liten fundering bara. Eller när jag tänker efter så är den ganska stor.

- jag vet inte vart jag ska. men jag vet att jag ska komma dit.